Nässeldjur: (hydror, koralldjur, maneter)
Nässeldjuren lever i alla världens hav, en del är anpassade till sötvatten. Vissa är mikroskopiska, medan andra kan vara hela 2 meter med 30 meter långa tentakler (ex röda brännmaneten). Nässeldjur är oftast enkla djur, de kan både sitta fast på botten eller simma fritt i havet. När de är fastsittande kallas de för polyper, och när de är frisimmande kallas för medusor. Polyper sitter oftast fast med munnen uppåt, medan medusor ofta simmar med munnen nedåt. Maneter och hydrozoer växlar mellan att vara polyp och medusa, koralldjuren är dock alltid polyp under dess livscykel.
Polyper lever antingen ensamma eller i kolonier beståendes av många individer. Korallrev bildas av nässeldjurs kolonier som kan sträcka sig över stora områden på havsbotten. De kolonibildande polyperna samarbetar, t.ex så finns det någon individ som samlar in mat, några försvarar och några ser till att kolonin växer. Nässeldjuren är 2-skicktsdjur som har ektoterm och endoterm. Nässeldjurens utseende kan variera stort, men alla har nässelceller (därav namnet).
[Bild av polyp]
Trots att nässeldjuren kan se så olika ut, så har de vissa gemensamma drag som skiljer dem från andra djurgrupper. En specialisering som nässeldjur har är nässelceller. Nässelcellen består av en kapsel som innehåller en vrängd hullingförsedd tråd, samt gift. Vid beröring avfyras den hullingförsedda tråden tillsammans med giftet.
[Bild på nässelcell]
Nässeldjuren använder sina nässelceller främst för bytesfångst. Stora nässeldjur (ex maneter och havsanemoner) är rovdjur som kan angripa stora byten, så som fiskar och kräftor. Den viktigaste födan för nässeldjur är dock små organismer (ex plankton). Nässelcellerna används även som försvar, dock är de flesta av nässeldjurs nässelceller för klena för att vi människor ska kunna känna av dem, men några bränns (ex röd brännmanet).
- - -
Några arter kan vara väldigt giftiga:
Blåsmaneter som existerar i de varmare delarna av Atlanten kan ge smärtsamma brännskador.
På stränderna i ex Australien kan man vara tvungen till att sätta upp varningsskyltar för kubmaneter, då kubmaneter kan vara dödliga för oss människor som inte får behandling i tid. I Svenska vatten är det dock endast brännmaneter som bränns! (tack och lov)
- - -
Nässeldjur har inget huvud, de är istället pås-formade med munnen i ena änden. De är radiärsymmetriska, vilket betyder att de går att dela i minst tre lika delar. Människan är bilateral-symmetriska, vilket betyder att vi endast går att dela i två lika delar. Nässeldjuren har inte heller någon liknande hjärna. Deras nervsignaler går genom hela kroppen i ett nät (liknar ringarna på berört vatten).
[Bild på Radiärsymmetrisk öronmanet] & [Bilateral symmetrisk människa]
Nässeldjuren har inga välutvecklade sinnesorgan, några kan se men nästan ingen har hörsel. Vissa medusor kan känna skillnad på ljus och mörker samt ha balans så de vet om de simmar uppåt eller nedåt. Nässeldjuren var de första med äkta vävnader (ex nervvävnad) och har även tidiga former av muskler (från ett evolutionärt perspektiv). De behöver inte blod för att transportera ämnen inom kroppen, det finns alltså inga andnings eller utsöndringsorgan utan har syretillförsel via diffusion. I deras mage finns körtelceller som utsöndrar enzymer som bryter ner mat och sedan tar näringscellerna upp födan som för de vidare, på så sätt får nässeldjuren den energi de behöver (genom att förbränna maten).
[Bild på nässeldjur i genomskärning]
Korallerna förökar sig genom ''knoppning'', vid knoppning bryts mindre dotterceller av från en större modercell, till skillnad från mitos där två lika stora dotterceller bildas från modern.
Hydrozoer och Maneternas livscyklar är speciella, de växlar mellan att vara könlösa polyper och könliga medusor. Skillnaden mellan Hydrozoerna och Maneternas livcykel är dock att maneten är mer vanlig och större som medusa, medan hydrozoer är mer vanliga som polyper.
[Bild på medusa livscykel]
En medusas livscykel börjar med att två medusor har en könlig förökning, hanen släpper iväg sina spermier i vattnet som fångas upp av honan och hennes ägg. Äggen är nu befruktade av spermierna och utvecklas till larver som stannar hos honan i några veckor. När larven är redo så börjar den simma ner mot botten där den utvecklas till en polyp.
Polypen genomgår en könlös förökning där den knoppar (mindre dotterceller bryts av från en större modercell), så att det blir nya medusor som övervintrar nära botten. På våren simmar medusorna sedan upp till ytan för att växa och inom en månad har de blivit fullvuxna och livscykeln börjar om.
(Rekommenderar att läsa mer om livscykeln då den är väldigt intressant!)